En natt i Odessa
Vad gäller Odessa så är det nog en av dom flygplatser jag avskyr mest. Dom har en landningsbana som är i värre skick än en grusväg i norra norland och det samma gäller taxivägarna.




Visst är det en Q400...

Hur som helst är det i alla fall den jag jobbar på nu för tiden. En trevlig maskin men inte alls lika användarvänlig som 737an var. Jag lämnade 737an bakom mig i oktober, åkte till Toronto i november för att utbilda mig på q400an och har sedan februari flugit den aktivt.
Idag var jag en sväng över till Helsingfors, en kort flight och dessutom det ända jag hade på schemat för dagen. Dessvärre var in-check för flighten kl. 05.40 så taxin hämtade upp mig 05.25. Det possitiva med det hela var att jag kom tillbaka till Riga kl.11.00 och då var klar för dagen. Något man ska komma ihåg när det gäller oss piloter är att vi aldrig blir riktgt nöjda. I vanliga fall hade jag gnällt lite över att behöva ta mig upp så tidigt och sen bara behöva vara på jobbet i strax under 6 timmar. Men hade det varit så att jag varit planerad för en andra flight hade jag istället gnällt lite över att det var en något för lång dag. Hur som helst var jag otroligt glad över att bara göra en flight när larmet på telefonen gick igång och det var dags att kliva upp.


Nu är klockan 21.30 lokal tid i Riga och det är dags för mig att sova. Kanske en aning tidigt, men inte när larmet är ställt på 04.30 för i morgon. I morgon tar jag och ger mig av på en dubbel flight. Först till Hamburg och sedan vidare till Oslo. Inlägg med bilder kommer i morgon.
Om det är något ni vill att jag ska bersätta mer om eller nått jag inte bersättat om alls, så är det bara att skriva så ska jag försöka få med det inom en snar framtid.
Ny start på en gammal början...
Det är mycket som har hänt sen jag slutade skriva, dock är jag kvar i samma bolag och fortfarande baserad i Riga. Men jag är inte som bannern försöker påstå, 21, utan har hunnit bli hela underbara 24 och strax 25. Jag flyger inte heller 737an längre som jag tidigare gjort utan är nu på en annan maskin. Mer om detta får ni läsa om ganska snart.
Så, vad har jag tänkt att skriva om? Till att börja med tänkte jag självklart skriva lite om hur livet ser ut för mig på jobbet. Jag tänkte också skriva lite om utbildningen, vad man ska tänka på när man väljer en skola och det bästa (enligt min mening) sättet att gå till väga. Sen hoppas jag även kunna få skriva om det som ni vill se. Jag vill jättegärna få frågor, kommentarer eller ideer från er som jag kan bygga mina inlägg på. Jag själv är en aktiv blogg läsare och tycker det är otroligt roligt att se hur andras liv är och fungerar, så jag hoppas med er hjälp kunna göra detta till en aktiv flygblogg med en del bilder och förhoppningsvis svar på dom frågor som finns där ute.

Barca...
Ja, jag vet att det kan bli lite olika långt mellan inläggen ibland och ja, jag vet att jag inte skriver dom inlägg jag sagt att jag ska skriva. Men som försvar så blir bloggen lite som läxa ibland, eller i alla fall kan jag få kännslan av det. Och när det händer gör jag exakt samma sak som när jag gick i skolan (låg-, mellan-, högstadiet, gymnasiet, flygskolan...Ja, till och med typeraitingen), så väntar jag tills jag absolut måste göra läxan. Och som alltid: på gränsen till försent, eller så sent så att det inte finns nått hopp om räddning! Det är inlägget är en blandning av två anledningar; den ena är att skriva nått så att syrran slipper se en bild på sig själv varje gång hon går in och kollar(det var hon som bad om det, inte jag som är en elak bror :) och den andra då jag faktiskt vill berätta av jag gör med mitt liv. Problemet är bara det att jag inte kan hitta nått att berätta om. T.ex: Idag var jag i Barcelona (Barca som vi kallar det) och allt gick jättebra, väldigt blåsigt här i Riga men det var det ända. Så det känns lite klent att bygga upp en inlägg på att det blåser i Riga och om jag skulle göra det så skulle till och med jag sluta följa min blogg! Sen, som i förra inlägget skrev jag att jag skulle skriva om Berlin och nått mer som jag inte kan komma på vad det var. För när jag skrev det hade jag en mental bild av vad inlägget skulle handla om och hur jag skulle skriva för att få det lite intressant. Men det är som bort blåst nu. Så därför blir det så att jag säger att jag ska skriva om nått och sen dyker det aldrig upp och anledningen är mitt guldfisk minne helt enkelt. Jag vet att det är många som säger att det inte spelar någon större roll vad jag skriver om och att det kanske skulle bli enformigt, men att skriva nått som inte känns rätt blir helt enkelt väldit fel. Jag är själv en väldigt flitig bloggläsare och tycker det är kul att få veta vad som händer i andra personers liv och då är det kul så fort det är en uppdatering. Behöver inte vara mer än en bild och nån text för att det ska räcka. Men jag kan tyvärr inte skriva så. Min syster är expert på det och kan blogga upp mot 5 gånger på en dag.
Ska snart åka ner till Warszawa där min syster snart bor och hälsa på chefen över Air France/KLM i Polen!!! Kan tillägga att det är min kära svåger som blivit befordrad! Grattis David! Det kommer komma ett längre och eget inlägg tillägnat bara dig!

Nu ska jag gå och lägga mig. I morgon ska jag flyga till Villnius en sväng på eftermiddagen och på kvällen bär det av till London. Sen har jag en hel del bilder jag vill dela med mig av, en blandad kompott så det tänkte jag försöka göra i övermorgon.
Grattis syrran!
Och här kommer en liten bildparad i min systers ära!
En en gång GRATTIS LISA!




Min rumskompis Jes skrattar allt när han ser bild 3 och säger att jag och Lisa är så himla lika! Är vi verkligen så lika? Kan inte riktigt se det...
Om en timme ska jag sticka iväg till jobbet för att ännu en gång flyga natt till Tel Aviv, ska bli kul, men kommer bli jobbigt!
Nattflygning till Tel Aviv
Det finns ett par saker som gör att just denna flygning är lite speciell. För det första flyger man över Cypern. Som alla vet är relationen mellan Grekland och Turkiet inte den bästa. Detta gör att när man kommer från norr som vi gör, måste vi anropa den grekcypriotiska kontrollen 10min innan vi beräknar komma in i deras luftrum. Det betyder att en pilot sitter och pratar/lyssnar av den turkiska radion, mendans den andra måste lyssna av den grekiska. Så det är minst sagt lite speciellt. Samma sak måste man göra igen fast omvänt på vägen tillbaka. En annan sak är att när man är inom en radie av ca 350km från Tel Aviv måste vi slå på säkerhetsbälet och bara öppna cockpit dörren för operativa anledningar. Det är ca 30-40 min innan landning, normalt sätter vi på säkerhetsbältet 10 min innan landning. Detta är pga att man i Israel är rädd för kapningsförsök och terrorist handlingar. Den sista saken som är lite unikt för Tel Aviv är att man startar och landar i helt olika riktningar. När vi landade så flög vi öster ut, från havet och när vi startade, så gjorde vi det väster ut. Också ut över havet, samma väg som vi kom in. Det gör dom så länge det fungerar med vindarna. Det gjorde att jag under hela inflygningen hade en vind i ryggen på 20-30kt (normalt brukar man ha det som motvind) vilket gjorde att inflygningen blev lite speciell. Men väl vid sättning var vinden bara 6kt. Anledningen till att dom gör såhär är också pga av rädsla för terror handlingar. Då vill dom att allt flyg ska komma från havet och slippa flyga över bergen då någon kanske får för sig att försöka skjuta ner ett flyg.
När jag kom tillbaka efter flygningen hade jag dessutom fått ett väldigt fint medelande som sa att min natt stanby den 30-31:a nu var ändrad till en Flygning till TLV (tel aviv). Så i morgon natt bär det av än en gång till denna roliga, men sjukt jobbiga denstination!
Det kommer komma lite mer inlägg senare med flygningar från denna och förra vecka. Bland annat NCE(Nice) Och TXL(Berlin)
Arlanda och Venedig
En annan sak jag reflekterat över är det gigantiska skillnaden i flygtid/dag mellan 737an och Fokker 50. Träffade en kollega idag på kontoret. Han skulle, presic som jag ha en 12 timmars dag, men när han kommit tillbaka hade han bara fått ihop dryga 3 timmar medans jag fått 7,5. Anledningen till det är att F50 ofta får kortare flygningar och längre turnaround tid, vilket i sin tur ger denna orättvisa. Men då ska jag inte ta upp 757an! Dom killarna får vara glada om dom lyckas få 10 timmar på en månad!!!
Idag började jag med att få flyga hem till Stockholm och Arlanda. Alltid extra skönt att få komma hem! Och av någon anledning känner man sig extra glad när man hör en svensk som sitter i kontrollen. En extra lycka denna morgon var att vi fick parkera bredvid Thai's B747-400. Den kärran är NÅGOT större än vår maskin!
Kabinpersonalen blev helt lyriska när dom såg vem vi stod bredvid att dom till och med frågade hur man gjorde om man ville gå ut för att fota lite!

Här står monstret!

En till skadar aldrig!

Arlanda kl.07.00

Arlanda tornet och Sky City.
Efter att vi landat och sen startat igen från Riga bar det av mot Venedig. Bara varit där en gång innan, men då var jag där med gymnasiet på utbytesresa(dock till Bergamo, men vi besökte Venedig) Tråkigt nog var det låga moln och riktigt dålig sikt där så det blev inga bilder.

I Riga innan vi sticker iväg till Venedig. En av våra Fokkrar och en landande rysk affärsjet.
I morgon var jag planerad för operativ standby, vilket betyder att man måste vara på flygplatsen hela standbytiden för att extra snabbt kunna rycka in om något skulle hända. Men när jag kom tillbaka till jobbet efter flygningen hade jag fått ett medelande som sa att jag istället skulle flyga Kiev och Bryssel. Alltid bättre med flygning än standby. Ska försöka ta lite bilder i morgon med, kanske bara blir från Kiev då det är mörkt i Bryssel när vi kommer det. (Min kamera vill ogärna ta skarpa bilder när det blir lite mörkare)
Ny start, Gammalt jobb, Gammal blogg...
Hur som helst, idag bar det av till Istanbul. Incheckning på jobbet kl.04.40 lokal tid, men jag var redan där 04.20 för att hinna fixa allt innan flygninen. flygtiden för dagen var 2:20 på vägen ner och hela 3:05 på vägen tillbaka. Vi hade nämligen väldigt mycket vind i ryggen på vägen ner vilket gjorde att hemresan blev hela 45 min längre än vägen ner, och vi flög nästan 200 kt långsammare på vägen hem.

Klockorna när jag kom till kontoret.

Vid gaten i IST medans vi håller på och tankar. I bakrunden kan man se två Turkish plan, samma bolag som gick ner i backen under inflygning till Amsterdam.

Vår "gategranne", speedbird, står berädd att pusha.

När vi står i kön för att få starta kommer denna Turkish Airbus 340 och landar framför oss. Det är en väldigt STOR maskin!

En annan gång när jag var i IST, Då hade vi över ett ton med cargo, enbart turkiska mattor! Här ser ni 3 av dom 4 vagnarna fyllda med mattor.
Snart börjar verkligheten igen...
I morgon ska vi åka till Surin Beach som är en bit av himlen. Det är den finaste plats jag någonsin varit på. Man parkerar motorcykeln uppe på bergssidan och sen får man gå genom jungeln för att komma ner till stranden. Ska ta bilder på det i mogon och lägga upp.
Nu ska jag ta och lägga mig, klockan börjar närma sig tolv här mednas ni hemma knappt hunnit hem från jobbet än. Jag har fortfarande mycket kvar att skiva om den här resan, men det kommer senare hemme i Stockholm eller Riga.

Bild på mig i båten påväg till freedom

Freedom, ser ut som en vykort!

Hela stranden

Sista bilden är på mig i strandkanten
Vågar inte lägga upp bilder på några andra innan dom har godkännt bilderna dessutom har det väldigt lång tid att ladda upp dom så jag gör det när jag kommer hem.
Go natt alla läsare, var ni än i världen befinner er!
Semester
Jag vet att det har varit dåligt med uppdaterande på sistone, men jag har bara inte funnit ork eller lust att skriva. Jag hoppas i alla fall att det släpper snart så det blir lite mer inlägg i fortsättningen.
Exakt just nu sitter jag på mitt rum, som ligger 500m norr om Patong Beach i Phuket (Thailand) och har det super. Vi har snart redan varit här nere en vecka och längtar inte hem till slask och kyla för fem öre!
I dag var vi på en liten snorkel utflykt. Vi åkte med motorcyckel söder ut till en liten strand, långt bort från skandinaver och chater folk där man hittar en riktig guldklimp. Det fanns en liten "restaurang" och några solstolar som man kunde hyra, men bäst av allt, vi va nog max 50 personer på den stranden. Dessutom var vattnet klart och fylt med färglada fiskar och vatten växter. Vad som var nästan bättre än själva målet var faktiskt resan dit och tillbaka. Det är sällan man tycker bäst om själva resan, men jag fick se så mycket idag som man aldrig fått göra om man bara åkt på en vanlig chaterresa, fått se platser många turister inte äns vet om finns (även om det är bra i just det här fallet, annars hade det förlorat sin charm).
Jag kommer skriva mer om vecka som gått och om vecka som kommer dom kommande dagarna (detta lovar jag). Jag ska också berätta om resan ner hit också då vi åkte på en lite lätt försening.
Som avslutning idag skickar jag med två bilder från vår uteplatts.


Dom 3 V:na
Grattis Mamma!
Sen tillbaka till rubriken och vad som inlägget ska handla om. Man brukar ofta prata om riktiga svensson och dom tre V:na. Idag har jag kryssat i det första V:et.
Volvo - Jepp
Villa - Nopp
Vovve - Nopp
Idag var nämligen jag och kollade på bilar. Det slutade med en Volvo S60 från 2004, och helt knallröd!


Är så glad och ska hämta den på måndag när jag kommit tillbaka från Vilnius!
Allt för denna gång. Kommer skriva mer i veckan och om mina 4 sista dagar i Vilnius innan flytten till Riga...
En vanlig dag på jobbet...
Ons 29/10-08. Klockan ringer 04.00, jag har 1 timme på mig att duscha, äta och göra mig i ordning innan crewbussen kommer och hämtar upp mig. Jag kommer till jobbet 05.20, 5 min innan jag måste checka in. Jag går till datorn och checkar in för att se vilken besättning det är idag och vilken maskin vi ska flyga. Idag blev det YL-BBH som fick äran att flyga oss till Bryssel (BRU). När det är klart hämtar jag färdplanerna för dagen med all fakta om rutt samt bränsleförbrukning osv. Jag kollar igenom färdplanerna för att se så det inte är några konstigheter plus kolla väder för vår destination och alternativ så att alla är flygbara idag. Idag var det stor risk att det skulle vara dimma i Bryssel så vi valde att ta extra bränsle så att vi skulle kunna ligga i holding över Bryssel ifall det skulle bli dimma innan vi blir tvungna att flyga till alternativet istället. När det är gjort kollar jag igenom en lisa med alla saker som är trasiga på planet för att se om det är något som påverkar flighten. Idag var en av ugnarna trasiga, men det var inget som skapade några problem för oss. Sen sätter jag och kaptenen oss ner tillsammans för att kolla igenom allt tillsammans. Vi bestämmer oss för hur mycket bränsle vi ska ha och vilken flygplats som blir vårt alternativ. Det sista vi gör på kontoret innan vi ger oss av till planet är att ha en briefing med cabinen så att alla vet hur dagen kommer att se ut.

I väntan på crewbussen.

Sammanfattningen man får när man checkar in med information om besättning och flygplan.

Rörig cockpit tidigt på morgonen.
Väl i planet kollar kaptenen flygplanets loggbok så att något inte ha hänt med planet nyligen och efter det gör han/hon en walkaround och kollar allt på utsidan av planet. Jag går in i cockpit och kollar all säkerhetsutrustning, programmerar datorn med rutt och vikter, lyssnar på senaste vädret (som ni förstår är väder en viktig faktor inom flyget) samt hämtar vårat clearence. Jag måste också göra en prestanda beräkning så att vi vet att vi kommer upp i luften idag men just den här vikten.
Boken med prestanda tabellerna.
En närmare bild.
Sen var det så att det var jag som började flyga så jag tar och ger kaptenen en briefing med rådande väder, vilken bana vi kommer använda, hur första delen av vår rutt ser ut, till vilken höjd vi är klara att stiga till samt vad vi ska göra i nöd.
Det är många som tror att vi styrmän bara sitter och tittar under flygning, men så är det inte. När det gäller flygandet så har kapten och styrman samma arbetsuppgifter. Man delar istället in det i flygande eller inte flygande. Den som är flygande pilot gör just det som det låter som. Den som inte flyger sköter radio, assisterar den flygande, lyssnar av väder, läser checklistor och kollar bränsle förbrukningen. Sen har kaptenen alltid sista ordet då han/hon har det yttersta ansvaret. Det är det sista vi gör innan vi kan pusha bak och börja taxa till banan för att starta. I luften händer inte så mycket mer än att vi gör det vi ska.
Gryning påväg till Bryssel.
Bränsle beräkningar påväg till Bryssel. Vet man var man ska titta så kan man se att vi sparat några hundra kilon.
Framsidan av färdplanen.
Innan det är dags för oss att börja sjunka måste jag briefa kaptenen igen. Denna gång om vilken rutt in för landning, vilken bana vi kommer landa på och se till att vi har samma landningskort osv. Helt enkelt dubbel kolla allt och se till att den andre vet exakt vad som kommer att hända.
Inflygningskortet till bana 25L på BRU.
En av två pärmar med alla inflygningskort till alla våra destinationer.
När vi landat och taxat till gaten börjar det bli lite stressigare igen. Vi har ganska kort tid på oss att vända planet(få ut passagerarna/baggage, tanka och få in det nya). Vad det gäller vårt arbete så ser det likadant ut som på morgonen, ända skillnaden är att kaptenen kommer flyga tillbaka. Samma procedurer som tidigare och när vi landat hemma igen är det åter igen dags att få av passagerarna. Men eftersom vi bara hade en flight idag så ska även vi av. Vi samlar ihop alla papper: färdplan och bränslekvitton som måste tillbaka till kontoret. Idag blev det även en delay report eftersom vi var 14 min sena från BRU. Vi stänger av allt eller låter sakerna vara på beroende på om nästa besättning redan är där. I vårt fall skulle planet till Milano på kvällen så vi stängde av allt i cockpit medan markpersonalen städar planet.
Väl på kotoret lämnar jag ifrån mig alla papper, checkar ut samt tackar alla för idag. Klockan var då ca 13... Skönt att sluta så tidigt tänker nog många, men så får man ändå tänka på att jag jobbat en 8 timmars dag.
Så här ser i stort sett en vanlig arbetsdag ut för mig. Hoppas ni tyckte att det var intressant läsning!
Bonusbilder:
Molnfabrik öster om Bryssel.
Vilnius en disig morgon.
Final till bana 20 på EYVI (VNO/Vilnius)
Erik lyser med sin frånvaro...
Vi har ännu inte hittat någon lägenhet i Riga än men vi har kontaktat ett företag som tagit fram förslag på lägenheter som skulle kunna passa oss. Så vi får se hur det blir.
Flyger igen i övermorgon och hoppas kunna komma med det andra inlägget strax efter det. Är bara en del bilder som saknas.
Jag lämnar Vilnius...
Igår kväll blev det även klart med boende i Riga. Vi får ta över en lägenhet där av en gammal kurskamrat från ATPLn. Känns skönt att vi redan har hittat någon stans att bo. Den ska ligga väldigt centralt i Riga vilket känns bra och inte heller allt för långt från bussen. Nu, i och med flytten får man sluta med lyxen och ta taxi till jobbet varje dag, men man lär sig väll att åka buss också.
Jag kommer skriva mer om flytten och så ska jag skriva om min och Thereses Rom resa. Anledningen till att det varit så tomt senaste tiden är att jag helt tappat orken till att blogga. Men ska försöka skärpa mig och skriva ändå!
IDOL 2008
Jenny är syster till en god vän till mig och hon har nu lyckats bli en av dom 16 som gått vidare till den direktsända tävligen! Vet inte vilken tid det börjar i idag men jag hoppas inte inlägget är för sent.
Hon är helt suverän och jag hoppas verkligen att hon ska gå vidare och vinner hela skiten. Så kolla på programet och se hur bra hon är och framför allt RÖSTA! Här kommer röstinfo som jag tagit från tv4. Eftersom jag inte kan ringa ska jag i alla fall skicka iväg ett par sms och det tycker jag ni också ska göra!

Jenny Karevik, Stockholm, 24 år
Licence to kill
Telefonnummer: 099-414 04
Sms: skicka JENNYK till 72 400
Jag och Therese hejar på dig Jenny!!!